Header

Smink/Skönhet, Tips

Om du är grym på lotto eller om du helt enkelt bara har tur ofta? Då kan EuroJackpot vara något för dig. EuroJackpot är ett europiskt lottospel som är i samarbete med flera olika europeiska spelbolag. Du kan köpa dina EuroJackpot-kuponger online hos http://www.euro-jackpot.org/se/checker/. Det deltar redan 14 Europeiska länder i EuroJackpot, och det inklusive Sverige. Eurojackpot erbjuder mycket högre vinster än vad vanliga välkända lotto gör. Dragningen sänds i svensk TV i kanal 4 på Fredagar! Och vet ni vad. Dvs om ni inte redan känner till det. Jag har aldrig varit särskilt mycket för ögonfransböjning. Men har på senaste tiden gjort det en del eftersom att min favvis maskara i princip är slut även om jag vägrar erkänna det haha. Dessutom jag tycker det är onödigt att köpa en ny när jag har två helt nya som jag köpte på flyget till Turkiet i somras.

Mitt tips är i alla fall att du tar böjaren, sätter igång kranen på skållhett vatten, så varmt det bara går alltså. Sedan låta gummibiten sköljas i det varma vattnet i 20 sekunder ungefär. Torka sedan av ögonfransböjaren så den är relativt torr. Böj fransarna. Hur under ser ni före och efter bilder på mig!

IMG_3709 IMG_3710 IMG_3708 IMG_3706

xo Sandra 

Follow me on: Instagram I Bloglovin I Youtube I Twitter I VSCO

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Mitt liv
Idag har jag vart faktiskt varit på skolan. Inte så illa som det låter faktiskt. Jag var där med pex gruppen jag är med i. Eftersom att vi är Rekvisita så ska vi bygga inför spexet som då är teatern/föreställningen som andra folk på skolan sätter upp. Jag fick en hemskt jobbig hosta i helgen och det har övergått från slem till att det kliar som bara den. Folk på bussarna måste verkligen störa sig på mig haha. Fick hur som helst börja med hostmedicin idag, vilket jag kanske borde gjort tidigare. Minns inte sist jag tog hostmedicin, ett par år sedan haha? Förresten, åh vad chockad mamma och jag blev innan idag. Fick hem ett paket med en svart pälsväst och ett par svarta öron muffar i päls och vi fattade ingenting, bokstavligen. Det var i alla fall som så att min pälskrage jag beställt råkat bli ihop blandad med en finsk tjejs order så troligtvis har hon fått min kära krage.. sur jag blir. Har mejlat runt sedan jag kom hem nu till tjejen samt försäljaren haha!

Viktor, Ludwig & Petter ?

bild
xo Sandra 

Follow me on: Instagram I Bloglovin I Youtube I Twitter I VSCO

Likes

Comments

Min Skada, Träning
DSC_7541img_5179_161416099

Jag var nere i hallen en sväng idag efter att jag kommit hem från mormor och morfar. Mitt lag spelade hemmamatch och eftersom jag inte varit och kollat på dem någonting alls efter min skada så kände jag att det var dags eftersom det bara var 2 matcher kvar i säsongen.

Anledningen till att jag inte har varit och kollat på dem tidigare är inte den att jag inte har velat se dem spela. Jag har helt enkelt inte tänkt på det. Jag har snarare förträngt det eftersom det, tro det eller ej, är jobbigt. Det är jobbigt att se tjejerna springa runt på planen, tjejerna som jag brukade springa runt där med. Att se dem få springa av sig och göra det dem älskar, när det förtillfället är omöjligt för mig.

Jag hade aldrig kunnat ens föreställa mig eller tro, att jag skulle vara med om det jag varit med om. Många av er som läser min blogg, som klickar in här dagligen eller som klickar in här när ni ser en länk på Facebook. Många av er har ingen aning om vad jag varit med om, om smärtan jag varit med om, eller hur jag dagligen mår dåligt över att inte kunna röra på mig hur jag vill. Det är otroligt jobbigt att inte kunna det, efter att hållit igång 2-4 gånger i veckan som jag gjort i ca 5 års tid innan detta skedde.

En snabb förklaring kring vad som hände. 15 September 2013, det var SM-kval i Lund och jag körde på som satan, precis som vanligt. I en av matcherna, kan minnas att det var mot Höllviken. Då var jag och en annan tjej på väg ner mot ett hörn dit bollen rullade. Jag har alltid varit rätt okej snabb, och jag var rätt säker på att jag kunde hinna först. Så jag ökad farten och när jag kom så nära bollen att jag skulle ta den, fick jag såklart bromsa in för att inte springa in i sargen.

De sekunderna var inte smärtsamma. Tror jag. Jag minns helt ärligt inte för allt blev svart. Jag kan ändå se det framför mig eftersom jag minns känslan där smalbenet åker bakåt medan låret åker framåt, de gled ifrån varandra kändes det som. Foten var kvar i marken men min kropp var flera centimetrar längre fram. Det small helt enkelt och gjorde extremt förbannat jävla ont. Mitt skrik ekade i hallen. Alla tränare konstaterade olika saker kring vad det kunde vara och vad som hade hänt.

När jag väl kommit upp på fötterna igen gjorde det ont att gå men jag kunde t o m. jogga sakta, jag trodde jag kunde spela igen men ju längre tid som gick, desto mer började jag förstå att det inte skulle hända. Det var inte först dagen efter som jag och mamma åkte in till sjukhuset och fick knät tömt på blod och vätska samt röntgade osv.

Ett par veckor gick och det blev bättre och bättre. Tränade med några små övningar osv men inte mer. Allt kändes extremt bra och jag började träna och det kändes verkligen precis som vanligt. Jag var lycklig igen. Tills den där träningen när jag kände mig precis lika bra som under SM-kvalet. Samma gamla Sandra på planen. Körde på som vanligt, som aldrig förr.

Jag stod stilla ensam med bollen i fullkontroll. Tills en av mina lagkompisar kom bakom mig och jag skulle passa en av de i mitt lag som stod snett till vänster bakom mig. Jag vred överkroppen mitt i passen för att slå en backhand, och på något höger eller vänster åkte knät med i rotation (det är i rotation som jag är ostabil och känslig). Denna kvällen kan jag utan och innantill, det räcker att jag tänker 25 November 2013, jag vet redan vad det innebär och hela händelsen och dagarna därpå som kopplarsamman till den kvällen spelas upp i mitt huvud.

Efter den där andra skadan kunde jag inte gå på över 2 veckor. Jag hade kryckor och det var första gången eftersom jag aldrig skadat mig förut. Det var inte lätt och jag har stött på all möjlig otrevlighet i samhället och bland människor sedan jag skada mig, men det är en annan historia. Det var en irriterande och jobbig tid och det var först 1-2 månader sedan som största smärtan började lägga sig. Men jag har fortfarande smärtor.

De smärtor som kopplar samman med mitt knä. Jag lider i full streckning samt böjning. Jag kan inte böja mitt högra ben fullt ut, jag kan inte sitta på huk, inte sitta i skräddare och det som irriterar mig mest för tillfället, jag kan inte springa på riktigt ännu.

Men sen är där även den smärtan som jag inleder detta inlägget med. Den psykiska smärtan. Att se andra göra sådant som brukade göra mig lycklig, att sitta på bänken och vilja hjälpa till där ute på planen när jag vet och ser att de behöver det, även om jag vet att de fixar det superbra på egen hand så är det ingen ursäkt eftersom att jag är en av dem. Jag var en av dem, men nu är jag en del av pensionärgänget hos sjukgymnasten.

Jag ställer mig själv dagligen frågan, varför just jag? Jag vet om att jag kan komma tillbaka till Innebandyn en dag. Men jag är rädd att jag inte klarar det. Jag är rädd för smärtan. Jag var med om samma smärta 2 gånger, med den enda skillnaden att andra tillfället var värst eftersom det var där hela korsbandet rök och det var där jag inte kunde gå efteråt. Jag hade ett knäskydd som fick klippas upp eftersom att minsta lilla beröring fick mig att skrika och gråta ännu mer. Det är efter den skadan som mitt knä låser sig i mellan åt då jag kan nämna att det även är något är fel på min menisk. Under andra skadan fick jag extra mycket hjälp av min mamma så jag vill verkligen tacka henne. För att inte göra världens mest deprimerande inlägg även om meningen med detta inlägg inte är att vara roligt eller glädjespridande så kan jag väl dela med mig om att jag hade jävligt svårt att gå på toaletten i början vilket kanske säger sig själv eftersom att jag inte kunde gå haha...

Jag vet att jag kan komma igång med träning, inte innebandy, men träning. Inom en väldigt snar framtid. Men det ändrar inte på faktumet att jag är rädd.

190730_205250946167809_100000487161080_788351_999337_n
xo Sandra 

Follow me on: Instagram I Bloglovin I Youtube I Twitter I VSCO

Likes

Comments

Mitt liv
Sämsta bloggaren här va. Det var i alla fall Kapex igår. Alltså en fest med alla i revyn från Katte och vi pexet såklart.

Det var en jätterolig kväll, men jag och Becky måste nog planera åtminstone en dag tidigare nästa gång haha! Förresten.. vi gjorde världens tabbar. Temat var OS. Vi i rekvisita var Frankrike och jag och Becky var flaggor, vi målade alltså kinderna i Frankrikes flagga, trodde vi..Vi kom på kvällen senare reda på att vi hade målat Hollands flagga. Åh gud, inte nog med det. Vi glömde våra armband för att komma på bussarna, hemma hos mig. Men det löste sig tack och lov!Nu ska jag Lina och mamma dra till Nova, så vi hörs, ha en trevlig löööördag!

xo Sandra 

Follow me on: Instagram I Bloglovin I Youtube I Twitter I VSCO

Likes

Comments

Instagram@sandrastjerneus